Undrar om jag tagit mig vatten över huvudet, slagit i något hårt eller blivit redo för en mindre sinnesundersökning? Jag har i alla fall lovat att bli en löpare!!! Jag förstår om ni alla lyft luren och slagit numret till virrpannemottagningen, men lugn, jag tror att jag vet vad jag gör...
Allt började häromdagen under ett samtal vid middagsbordet. När jag nu försöker rekapitulera händelseförloppet så minns inte vad som fick mig att anta utmaningen, måste ha varit längtan efter blodsmak i munnen eller något annat bisarrt. I vilket fall som helst så kommer jag att, med start på måndag den 1 juli, starta min väg mot att bli en joggis! Min alldeles egna personliga tränare (PT) (också känd som sambon) kommer att vara min coach i detta. Jag har lovat att ge allt och han har lovat att jag dels fick blogga om detta och att jag dessutom vid behov får bryta ihop och gråta i spåret. Att jag även kallar mig själv för en joggis måste (i alla fall till en början) vara en hemlighet oss emellan. PT:n skulle aldrig gå med på att något så kraftfullt och karaktärsdanande som att löpa, skulle kunna kallas för något så barnsligt som joggis. Snälla önska mig lycka till!
//Susann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar