Helgen har gått alldeles för fort och jag har bara roat mig, ätit gott och mått toppen! Nu närmar sig Måndagen med stor M med stormsteg och jag ser faktiskt fram emot det. Var längesedan som jag kände mig så fast besluten över något som nu och jag hoppas att den känslan kan finnas kvar även när jag har skavsår stora som Hallandsåsen. Till och med PT:n är förvånad över min entusiasm för mitt blivande liv som joggis (ni kommer väl fotfarande ihåg att det uttrycket är en hemlighet oss emellan?!).
Jag känner mig också sjukt ambivalent över min entusiasm, för samtidigt är jag livrädd för att misslyckas. Att löpa har aldrig varit något jag velat göra och sist jag sprang var för att jag höll på att missa tunnelbanan till jobbet...Till saken hör att jag inte åkt tunnelbana till jobbet sedan 2003, så då förstår ni hur stor vana jag har av detta. Men jag hoppas verkligen att detta ska gå bra och att PT:n inte tappar tron på mig, ens efter att jag, likt Kristina från Utvandrarna, svagt gnytt "jag tyer icke mer" redan efter de första stapplande stegen...
//Susann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar