Innan veckan hade nått halvtid så hade latmasken kvitterat till 1-1. Snablarns också att jag inte får in rutiner när det gäller springningen! Antingen så springer jag "för ofta" (hur nu det är möjligt när jag har 35 års missad springning att ta igen) så jag blir för sliten i benen som aldrig tycks vilja bli några joggisar, eller så springer jag för sällan så att det känns som om jag börjar om från början. Idag skrek benen "Vad är detta?!?! Varför gör du detta mot oss?!?!" De kommer säkert att vägra fungera imorgon i ren protest, men jag har i alla fall ledningen nu och det står 1-2 i matchen Latmasken vs Susann. Jag har som målsättning i denna veckas match att i alla fall vinna med 1-3. Önska mig lycka till!
//Susann
fredag 30 augusti 2013
måndag 26 augusti 2013
Latmasken vs Susann 0-1
Det var lika jobbig och prestationskrävande att springa som att iförd gummihandskar försöka trä en nål samtidigt som man cyklar. Men någon form av fart fick jag i alla all på benen så jag tog mig runt ett par varv i spåret. Där fick du Latmasken!
söndag 25 augusti 2013
Latmasken har slagit till
Jaha, nu har jag drabbats av latmasken. Den verkar vara av den smittsamma typen och jag är säker på att jag fått detta av Pt:n. Nu är ju inte han drabbad av latmasken utan mer utav ett klassiskt förkylningsvirus men som muterade vid kontakt med mig. Jag snorar inte och har inte ont i halsen, jag lider bara efter ett brinnande begär av att göra ingenting så ofta som möjligt och i ett oerhört lugnt tempo. Jag har googlat på detta och inser att det inte finns något att göra åt detta latmasktillstånd. Det är tydligen bara att vänta och hoppas att latmasken slingrar sig vidare. När det kommer att ske vet jag inte, har nu haft denna åkomma under hela helgen och jag verkar inte bli bättre. Lutar mig tillbaka i mitt soffhörn och mår så där gott som bara jag kan göra latmasken tilltrots :-)
//Susann
//Susann
onsdag 21 augusti 2013
Vad gjorde du imorse?
Klockan 05.30 snörade jag på mig springskorna och sprang två (!) varv non stop i spåret, totalt 3.2km! Vad gjorde du imorse? :-)
#nyttrekord
#stolt
#nyttrekord
#stolt
fredag 16 augusti 2013
Mer mördarsnigel än Pippipower
Springningen i spåret igår gick så fundamentalt dåligt att jag var tvungen att lugna ner mig i ett dygn för att överhuvudtaget kunna klämma ur mig ett blogginlägg som inte enbart innehöll svordomar. Tänk vilken svängning va? Från att i förrgår varit lycklig som ett litet barn på julafton till att igår vilja amputera båda benen eftersom de ändå är helt värdelösa att ta sig runt med. Mer mördarsnigel än Pippipower.Jag vill så otroligt mycket, hela tiden. Som en knarkare jagar jag desperat efter framsteg som belönar mig. Rent teoretiskt förstår jag att man inte blir en sprinter efter att enbart ha tränat i knappa sju veckor, sammanlagt, under en hel livstid. Men den framgångssuktande demonen i mig har redan sprungit Lidingöloppet.
Jag blev i all välmening jämförd med Martina Haag- då hon skrivit en humoristisk/ironisk bok om springning. Martina är en rolig skribent och en fantastisk person, men vi är verkligen inte i samma liga när det gäller springning. Hon skrev ju något om att första gången sprang hon i 13 minuter, då visste hon att hon borde kunna springa i 14 minuter nästa gång. För mig var det så att lyckades jag springa i fem minuter utan att ta till lipen så fick jag vara nöjd med det. När jag till slut lyckades springa i 13 minuter ville jag skicka in en anmälan till VM i Peking 2015. Nu när jag tänker tillbaka på den resa jag ändå gjort på dessa sju veckor så får jag väl ändå vara nöjd. Lägger undan benkapningssågen, avbeställer rullstolen och ger mig en klapp på axeln.
//Susann
Jag blev i all välmening jämförd med Martina Haag- då hon skrivit en humoristisk/ironisk bok om springning. Martina är en rolig skribent och en fantastisk person, men vi är verkligen inte i samma liga när det gäller springning. Hon skrev ju något om att första gången sprang hon i 13 minuter, då visste hon att hon borde kunna springa i 14 minuter nästa gång. För mig var det så att lyckades jag springa i fem minuter utan att ta till lipen så fick jag vara nöjd med det. När jag till slut lyckades springa i 13 minuter ville jag skicka in en anmälan till VM i Peking 2015. Nu när jag tänker tillbaka på den resa jag ändå gjort på dessa sju veckor så får jag väl ändå vara nöjd. Lägger undan benkapningssågen, avbeställer rullstolen och ger mig en klapp på axeln.
//Susann
onsdag 14 augusti 2013
Pippi power!
Jag tror att de flesta utav er vet vem Pippi Långstrump är. Jag tror även att många utav er har sett Pippi på de sju haven. Tänk nu på den scen där fröken Långstrump står i sjörövarhatt och pekar med en värja samtidigt som hon med djup manlig röst utropar: HA, HA! Minns ni? Precis så kände jag mig idag. Som en stark Pippi med superkrafter!
Det har varit svårt att få till det här med springningen denna vecka då semestern tagit slut och vardagen tagit vid. Intentionen har funnits men sen har det av olika anledningar inte blivit av. Idag var det bara tvunget till att bli en runda, så att min inspiration från helgens lyckade 2 km inte skulle blekna bort. Jag laddade med positivt tänkande och sa till mig själv att om jag klarade att springa 2 km i flackterräng, så borde jag kunna springa min vanliga runda på ynka 1,6 km även om den är lika oflack som vandringsleden längs Kebnekaise. Spåret har till och med den officiella etiketten "svår". Men, HA,HA! Inte ens pensionärerna med sina förbenade gåstavar kunde rubba min beslutsamhet. PIPPI POWER! I bara farten tog jag ett varv till...i rask promenadtakt. Ett powervarv fick räcka, övermod är inte Pippis grej.
//Susann
Det har varit svårt att få till det här med springningen denna vecka då semestern tagit slut och vardagen tagit vid. Intentionen har funnits men sen har det av olika anledningar inte blivit av. Idag var det bara tvunget till att bli en runda, så att min inspiration från helgens lyckade 2 km inte skulle blekna bort. Jag laddade med positivt tänkande och sa till mig själv att om jag klarade att springa 2 km i flackterräng, så borde jag kunna springa min vanliga runda på ynka 1,6 km även om den är lika oflack som vandringsleden längs Kebnekaise. Spåret har till och med den officiella etiketten "svår". Men, HA,HA! Inte ens pensionärerna med sina förbenade gåstavar kunde rubba min beslutsamhet. PIPPI POWER! I bara farten tog jag ett varv till...i rask promenadtakt. Ett powervarv fick räcka, övermod är inte Pippis grej.
//Susann
söndag 11 augusti 2013
Personbästa!
Igår ville Pt:n att vi skulle testa ett nytt spår på ett annat ställe i kommunen. När han sa att det skulle vara mer lättsprunget, då det var mer flackt än det spår vi brukar springa, blev jag genast på min vakt. Minnet av den "lätta" cykelturen som slutade med att vi besteg Mount Everest var i ett alltför färskt minne för att jag skulle våga hoppas på någon flack terräng.
Döm om min förvåning när det sedan visade sig att spåret inte alls innehöll några mördarbackar. Det var till och med så lättsprunget att jag klarade av att springa mina två första sammanhängande kilometrar! Vilken lycka! Ni som klämmer en mil medan ni låter thévattnet koka upp på morgonen tycker säkert att detta var en lika stor prestation som att knyta skorna, men då får ni ha min tidigare löparkarriär i bakhuvudet. Karriären som är i samma storlek som en kvark ungefär. Så detta var för mig en bedrift i nivå med Bolts världsrekord! Jag är på väg att bli en joggis!
Men farten, jag måste göra något åt farten. Snubblade in på en dokumentär om en maratonlöpare här i veckan. Han berättade att det största och vanligaste misstaget man gör som löpare är att man gör av med för mycket energi. Maratonlöparen menade att man skulle springa med så få armrörelser som möjligt och utan att lyfta fötterna för högt. Precis min Fred Flinta-stil tänkte jag. Det var precis den stilen jag hade när mitt kraftprov genomfördes. Problemet var bara att jag höll på att bli omgådd av en pensionär med gåstavar! Vad är det med pensionärer och gåstavar? Får man dem i samband med första ATP-utbetalningen, som någon form av kompensation? Denna äldre man hade i alla fall använt sina ofta, och gå fort kunde han också! Det var bara för mig att jabbadabba lite till och försöka öka takten för att inte behöva springa med skämsmössa i fortsättningen. Pensionären kom aldrig i fatt mig och jag är säker på att det var Stig Strand, för visst brukar han promenera i dalaskogarna..?
//Susann
Döm om min förvåning när det sedan visade sig att spåret inte alls innehöll några mördarbackar. Det var till och med så lättsprunget att jag klarade av att springa mina två första sammanhängande kilometrar! Vilken lycka! Ni som klämmer en mil medan ni låter thévattnet koka upp på morgonen tycker säkert att detta var en lika stor prestation som att knyta skorna, men då får ni ha min tidigare löparkarriär i bakhuvudet. Karriären som är i samma storlek som en kvark ungefär. Så detta var för mig en bedrift i nivå med Bolts världsrekord! Jag är på väg att bli en joggis!
Men farten, jag måste göra något åt farten. Snubblade in på en dokumentär om en maratonlöpare här i veckan. Han berättade att det största och vanligaste misstaget man gör som löpare är att man gör av med för mycket energi. Maratonlöparen menade att man skulle springa med så få armrörelser som möjligt och utan att lyfta fötterna för högt. Precis min Fred Flinta-stil tänkte jag. Det var precis den stilen jag hade när mitt kraftprov genomfördes. Problemet var bara att jag höll på att bli omgådd av en pensionär med gåstavar! Vad är det med pensionärer och gåstavar? Får man dem i samband med första ATP-utbetalningen, som någon form av kompensation? Denna äldre man hade i alla fall använt sina ofta, och gå fort kunde han också! Det var bara för mig att jabbadabba lite till och försöka öka takten för att inte behöva springa med skämsmössa i fortsättningen. Pensionären kom aldrig i fatt mig och jag är säker på att det var Stig Strand, för visst brukar han promenera i dalaskogarna..?
//Susann
lördag 10 augusti 2013
Varning: Don´t try this at home!
Dagens blogg börjar med en varning, i dubbel bemärkelse. Dels är det en varning för att ni inte ska behöva göra samma misstag som jag och dels är det en varning för att nu kommer något äckligt.
Igår kom Pt:n (som har börjat jobba efter semestern) hem redan vid lunch och bjöd ut mig på lunchbuffé hos den lokala asiaten. Som vanligt (eftersom både jag och Pt:n lider total brist på karaktär när det gäller mat) åt vi ju alldeles för mycket. Vi bestämde oss för att ta det lugnt ett tag och låta maten smälta, innan benen skulle få sig en runda i spåret. Efter fem (!) timmar var vi fortfarande tokmätta, men snörade i alla fall på oss springskorna. Att det kändes tungt i spåret fick nu en helt ny innebörd, eftersom det kändes som att en mindre elefant hade ätits upp och som nu låg och tryckte i magen. Men jag ville visa Pt:n mina (i alla fall självupplevda) framsteg eftersom en en del tid i spåret tillbringats på egen hand, så elefanten till trots, var det bara att gneta på.
Pt:n, som är av den mer svårflörtade varianten, blev faktiskt lite imponerad av min förbättrade uthållighet (nu innehåller en runda i alla fall 80% springning). Nöjd över den positiva feedbacken tog jag i lite till, men då sa elefanten ifrån. Kände hur illamåendet sköljde över mig som en tsunami av äckel. Ville inte stanna, jag sprang ju på tid för bövelen, så jag saktade bara in lite och la av en kastspya rätt in i skogen. Torkade mig i mungipan, fast besluten om att aldrig äta buffé igen ökade jag takten lite och kom in på en av mina bättre tider!
//Susann
Igår kom Pt:n (som har börjat jobba efter semestern) hem redan vid lunch och bjöd ut mig på lunchbuffé hos den lokala asiaten. Som vanligt (eftersom både jag och Pt:n lider total brist på karaktär när det gäller mat) åt vi ju alldeles för mycket. Vi bestämde oss för att ta det lugnt ett tag och låta maten smälta, innan benen skulle få sig en runda i spåret. Efter fem (!) timmar var vi fortfarande tokmätta, men snörade i alla fall på oss springskorna. Att det kändes tungt i spåret fick nu en helt ny innebörd, eftersom det kändes som att en mindre elefant hade ätits upp och som nu låg och tryckte i magen. Men jag ville visa Pt:n mina (i alla fall självupplevda) framsteg eftersom en en del tid i spåret tillbringats på egen hand, så elefanten till trots, var det bara att gneta på.
Pt:n, som är av den mer svårflörtade varianten, blev faktiskt lite imponerad av min förbättrade uthållighet (nu innehåller en runda i alla fall 80% springning). Nöjd över den positiva feedbacken tog jag i lite till, men då sa elefanten ifrån. Kände hur illamåendet sköljde över mig som en tsunami av äckel. Ville inte stanna, jag sprang ju på tid för bövelen, så jag saktade bara in lite och la av en kastspya rätt in i skogen. Torkade mig i mungipan, fast besluten om att aldrig äta buffé igen ökade jag takten lite och kom in på en av mina bättre tider!
//Susann
onsdag 7 augusti 2013
Invigning av nya pjucken, då kom korren!
De nya springskorna invigdes med pompa och ståt idag. Kanske mer med blåsor och flås, men jag tänkte i alla fall på pom-poms och musikkårer. Det var bra go studs i de nya pjucken. Kände direkt att jag kom närmare målbilden där jag springer med studsiga steg och fladdrande hästsvans. Men någon fladdrande hästsvans var det verkligen inte. Luftfuktigheten var så hög imorse, att håret klistrade sig fast i pannan så fort jag öppnade ytterdörren.
När jag nästan sprungit mitt första varv, som en mer studsig variant av Fred Flinta, så ropade en man med kamera till mig och frågade om det inte är varmt att springa? Varmt? Det är inte varmt att springa, det är skithett!!! Han förstod kanske inte att min tomatröda ansiktsfärg berodde på överhettning eller att det fastklistrade håret i pannan inte var en frivillig wet-look. Dessutom letade han efter såväl en mast som ett usiktstorn. Han, som tydligen var från lokalblaskan, tyckte jag borde veta vart de låg eftersom jag sprang här. Detta var dock ytterligare en sak som han inte förstod (och hur skulle han kunna veta) att den enda anledningen till att jag springer detta spår, som har backar som gör att jag i smyg vill hyra en grävskopa och jämna ut marken lite, är att det finns skyltar! Skyltar som talar om för mig vart jag ska börja springa, vart jag ska sluta springa och vart jag däremellan ska svänga. Det skulle kunna finnas ett Disneyland på toppen av berget utan att jag skulle märka det för jag är så upptagen med att dels andas och dels hålla reda på skyltarna. Men allt detta berättade jag naturligtvis inte för den lokala korren. Försökte istället peka lite nonchalant uppåt, innåt i skogen sägandes: "kanske däråt typ", samtidigt som jag funderade på om det var därför det drällde så mycket löst folk i spåret runt berget, det har öppnast ett nöjesfält på toppen?
//Susann
När jag nästan sprungit mitt första varv, som en mer studsig variant av Fred Flinta, så ropade en man med kamera till mig och frågade om det inte är varmt att springa? Varmt? Det är inte varmt att springa, det är skithett!!! Han förstod kanske inte att min tomatröda ansiktsfärg berodde på överhettning eller att det fastklistrade håret i pannan inte var en frivillig wet-look. Dessutom letade han efter såväl en mast som ett usiktstorn. Han, som tydligen var från lokalblaskan, tyckte jag borde veta vart de låg eftersom jag sprang här. Detta var dock ytterligare en sak som han inte förstod (och hur skulle han kunna veta) att den enda anledningen till att jag springer detta spår, som har backar som gör att jag i smyg vill hyra en grävskopa och jämna ut marken lite, är att det finns skyltar! Skyltar som talar om för mig vart jag ska börja springa, vart jag ska sluta springa och vart jag däremellan ska svänga. Det skulle kunna finnas ett Disneyland på toppen av berget utan att jag skulle märka det för jag är så upptagen med att dels andas och dels hålla reda på skyltarna. Men allt detta berättade jag naturligtvis inte för den lokala korren. Försökte istället peka lite nonchalant uppåt, innåt i skogen sägandes: "kanske däråt typ", samtidigt som jag funderade på om det var därför det drällde så mycket löst folk i spåret runt berget, det har öppnast ett nöjesfält på toppen?
//Susann
måndag 5 augusti 2013
Ensam i spåret!
Gårdagens svada som ondgjorde sig över allehanda varelser i spåret gav tydligen lyckat resultat. Nog för att jag visste att socialamedier hade bra spridning, men det verkar snudd på överdrivet eftersom jag i morse inte såg till ens minsta lilla snigel! Synd att jag jag snoozade alldeles för länge så att jag bara han ett varv i detta sagolikt öde spår. Planen vara att springa två rundor innan jag for till Västerås men, men... Sa i alla fall till mig på skarpen- att om jag nu var så slö att jag inte kom upp ur sängen när jag borde, så skulle jag åtminstone göra rätt för mig i spåret! Och så blev det faktiskt. Gjorde en kanonrunda! Hade en bra fart och svetten rann från mig lika fort som en löning i december. Trots kalldusch så slutade jag inte svettas förrens jag var i Fagersta, en sträcka på nätta 5 mil...
Trots upp och nedgångar i prestation, tyckte jag att det var dags för en belöning i form av ett par rosa ballerinapjuck. Eftersom jag aldrig (!) haft ett par rosa skor förut, så kunde jag inte smyga in dessa nya i den gamla skofamiljen helt obemärkt. Hade laddat med argument varför man behöver mer än tre par ballerinor och fler än 15 par sommarskor, då sambo (Pt:n ni vet) inte delar samma intresse för skor som jag. Men tydligen har han vant sig vid att jag inte kan komma hem från Västerås utan ett par nya skor för det enda han sa vid anblicken av de rosa var: "jaha", följt av en djup suck. Jag valde att inte ta upp någon argumentationstråd och väljer att avvakta till imorgon med att berätta att jag köpt ett par springskor också.
//Susann
Trots upp och nedgångar i prestation, tyckte jag att det var dags för en belöning i form av ett par rosa ballerinapjuck. Eftersom jag aldrig (!) haft ett par rosa skor förut, så kunde jag inte smyga in dessa nya i den gamla skofamiljen helt obemärkt. Hade laddat med argument varför man behöver mer än tre par ballerinor och fler än 15 par sommarskor, då sambo (Pt:n ni vet) inte delar samma intresse för skor som jag. Men tydligen har han vant sig vid att jag inte kan komma hem från Västerås utan ett par nya skor för det enda han sa vid anblicken av de rosa var: "jaha", följt av en djup suck. Jag valde att inte ta upp någon argumentationstråd och väljer att avvakta till imorgon med att berätta att jag köpt ett par springskor också.
//Susann
söndag 4 augusti 2013
Håll er undan!
Gaaahhh!!! Vem hade hällt bly i mina lår under natten? Vem? Svara mig?
Det gick sjukt tungt under förmiddagens rundor. Vet inte om det var sommarförkylningen som hade ett litet grepp kvar om mig, även om jag kände mig frisk, eller vad det var som fick till denna plötsliga försämring. Och som om det inte räckte med att tavlan med sin utopiska resultat och tider hånskrattade åt mig varje gång jag passerade, utan spåret var ju fullt av människor.
Jag är van vid att se på sin höjd tre varelser i spåret och då är minst ett utav dem ett rådjur. Nu var det pensionärer med gåstavar, som de aldrig riktigt verkar ha koll på så man får testa om ens Flinta-steg duger till lite hinderlöpning. Det var svampplockare och någon hade tagit med sig hela tjocka släkten för att plocka bär. Plocka gärna bär och svamp med för den delen och gå gärna ut hela familjen, ta med min också- men HÅLL ER I SKOGEN FÖR BÖVELEN! I SPÅRET VÄXER INGA BÄR! Tro mig, jag har sett spåret på nära håll när jag stod på näsan tidigare i somras. Som om inte dessa flanörer vore nog så dyker det upp ett par riktiga söndagsprommenerare i kjolar och nystrukna blusar. SÅ KLÄR MAN SIG INTE I SPÅRET! Spåret är till för såna som mig, svettiga och flåsande varelser med tights som har hål på knäna.
Imorgon är det jag som beger mig ut på ett par rundor innan frukost. Och du som hade tänkt dig en tidig svampplockartur- HÅLL DIG UNDAN!
//Susann
Det gick sjukt tungt under förmiddagens rundor. Vet inte om det var sommarförkylningen som hade ett litet grepp kvar om mig, även om jag kände mig frisk, eller vad det var som fick till denna plötsliga försämring. Och som om det inte räckte med att tavlan med sin utopiska resultat och tider hånskrattade åt mig varje gång jag passerade, utan spåret var ju fullt av människor.
Jag är van vid att se på sin höjd tre varelser i spåret och då är minst ett utav dem ett rådjur. Nu var det pensionärer med gåstavar, som de aldrig riktigt verkar ha koll på så man får testa om ens Flinta-steg duger till lite hinderlöpning. Det var svampplockare och någon hade tagit med sig hela tjocka släkten för att plocka bär. Plocka gärna bär och svamp med för den delen och gå gärna ut hela familjen, ta med min också- men HÅLL ER I SKOGEN FÖR BÖVELEN! I SPÅRET VÄXER INGA BÄR! Tro mig, jag har sett spåret på nära håll när jag stod på näsan tidigare i somras. Som om inte dessa flanörer vore nog så dyker det upp ett par riktiga söndagsprommenerare i kjolar och nystrukna blusar. SÅ KLÄR MAN SIG INTE I SPÅRET! Spåret är till för såna som mig, svettiga och flåsande varelser med tights som har hål på knäna.
Imorgon är det jag som beger mig ut på ett par rundor innan frukost. Och du som hade tänkt dig en tidig svampplockartur- HÅLL DIG UNDAN!
//Susann
torsdag 1 augusti 2013
Life is good!
Någon glömde en bacill här hos mig och får gärna hämta den så fort som möjligt! Den sprider såväl halsont som envis rethosta omkring sig och det ogillas å det skarpaste! På grund av den ovälkomna gästen blev ingen runda i spåret. Jag och Pt:n tog en långpomenad istället. Kändes faktiskt lite annorlunda att vara ute på en motionsliknande aktivitet och ändå kunna samtala. När vi springer ihop så är det ingen högre grad av kommunikation som framförs. Ur Pt:n trillar det uppmuntrande peppning eller utmanande pushning. Har han tur får han ett flämtande "uh" till svar, så denna möjlighet till att kunna använda andningen till annat än att flåsa, var ett trevligt inslag.
Dessutom är ett nytt simkort beställt och den rosa tröjan har nu blivit vit igen. Bilen accepterar nu alla växlar utom trean och jag kan nästan stänga altandörren!
#lifeisgood
//Susann
ps.glöm inte bort att hämta bacillen, du som glömde den. ds
Dessutom är ett nytt simkort beställt och den rosa tröjan har nu blivit vit igen. Bilen accepterar nu alla växlar utom trean och jag kan nästan stänga altandörren!
#lifeisgood
//Susann
ps.glöm inte bort att hämta bacillen, du som glömde den. ds
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)