Jag har återhämtat mig från förkylningen! Blev dock inte under den av Pt:n förutspådda lördagen, utan en så kallad friskhet infann sig först på söndagen. Någon särskilt siande förmåga hade vi inte heller gällande tipset, utan jag fick nöja mig med futtiga nio rätt... Eftersom jag nu inte har någon dödlig förkylning att skylla på så har jag ju kunnat springa varje dag efter jobbet! Ni som fortfarande hyser någon form av tilltro till mitt mål att bli en joggis slutar läsa nu, OMEDELBART!
Jag som har har haft alla möjligheter i världen att jogga, har inte löpt en meter... Har ju varit så sjukt buisy ni vet (läs med otroligt tillgjord röst). Ingen ursäkt är egentligen tillräcklig för mig, för jag vet ju att det bara är ursäkter. Jag är fantastiskt svårlurad, jag tror inte ett dugg på vad jag säger. Men idag hade jag verkligen tänkt att ta en tur i spåret. Såg fram emot ett Storspår i all sin höstliga prakt och plötsligt, som en blixt från klar himmel slog Latmasken till igen.Jag trodde han hade flyttat för gott, men inser nu att han bara hade bara rest bort ett tag, så länge den dödliga förkylningen var inneboende. Funderade länge och väl om det inte i alla fall räckte med att jag tänkt tanken att jag skulle springa och det rejält dessutom. Men Ronja sa ju att "tänka bär inget vatten", så tänka bär nog inga joggisben heller... Kryper nu ner under skämsfilten och tänker inte alls njuta av en lugn kväll i soffan, så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar