Koncentration

I morse visade sig Storspåret från sin bästa sida. Regnet hade ett uppehåll under min runda och hösten till ära var lamporna längs spåret tända och lyste fint på de gula löven på marken. Det var även lite lättare att springa rätt i lampskenet. Med betoning på lite naturligtvis, för efter de första 200 meterna så stirrade jag rätt in i mörkret och undrade var jag var någonstans?!?! En klar förbättring dock jämfört med den första turen i Storspåret på egen hand. Fick ju en vallning av Pt:n, men sådana händelser har ju förvirrat folk förr (alltså vallningar, inte Pt:n.....asch jag tror ni fattar), så jag blev faktiskt inte särskilt förvånad då jag sprang fel inte mindre än tre gånger vid första tillfället jag släpptes fri. Andra gången var jag nere på nätta två felaktiga svängningar, men snubblade desto fler gånger istället. Storspåret kräva sin koncentration! Och koncentration är verkligen det jag är bäst på klockan 05.30 på morgonen...kan bli en spännande höst det här...