Det var inga rekordtider i spåret idag. Men jag tog mig runt två varv utan att förpassas till dödensgrupp och faktiskt utan Pt:n också. Pt:n tog en runda i huset med dammsugaren istället och det tackar man ju inte nej till. Jag själv kunde inte komma med någon (hållbar) bortförklaring efter gårdagens vilodag, så det var bara att ge sig iväg till spåret.
Men utan Pt:ns peppning gick det inte så fort som jag önskat (det var det där med att lyckas pressa sig själv, vilket jag ännu inte kan), men jag lyckades få till några fina steg som påminde mer om löpsteg än mina gamla vanliga Fred Flinta kliv. Vid några nedförsbackar ( jo det finns faktiskt några sådana också, men det är roligare att älta och raljera över uppförsbackar) fick jag också till lite andetag som påminde mer om ett joggingflås än mina vanliga Darth Vaderimitationer. Någon som borde ha låtit lite mer däremot, var den man som sprang om mig då jag mer var i min Darth Vader fas än i något ärtigt flås. Mannen hördes inte alls, så jag märkte honom inte förens han var jämnsides mig. Och jösses vad rädd jag blev! Har aldrig varit så nära att göra i brallan som då! Som tur var så såg jag inte till honom något mer.
Pt:n har sagt att det är vilodag imorgon igen....vågar man tro på det?
//Susann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar