Mitt dumma nöt! Nu, så här osmart i efterhand, vet jag ju hur jag skulle ha använt tiden utan Pt:n igår....TILL ATT FINNA GENVÄGAR NATURLIGTVIS!!!
Det här med att bli en joggis är minsann ingen dans på rosor ska ni tro. Har en återkommande mardröm där jag blir jagad och i drömmen springer jag som om jag aldrig gjort annat. Så är det inte i verkligheten. I mardrömmen fullkomligt flyger jag fram och bort ifrån det som nu natten till ära jagar mig. Så är det verkligen inte i verkligheten, vare sig att jag blir jagad eller att jag flyger fram. Har man dessutom rustas med en Pt som både ser ut och springer som en gasell så ligger man lätt i underläge. Jag liknar ingen gasell på något vis, den bästa liknelsen för mig är nog Fred Flinta. Laddade till tusen stod vi i spåret i förmiddags. "Då kör vi" ropar Pt:n och remmar iväg. Kvar står jag likt Fred Flinta när han ska åka väg i bilen, med fötterna snabbt klapprandes i marken utan att komma någon vart. "Men fortare kan du" ropar Pt:n i coachande stil. Han fattar verkligen inte att slowmotion är min maxfart.
Ibland glömde Pt:n bort min snigelfart och svävade iväg med lätta steg runt en kurva, då hade jag verkligen behövt en genväg för att komma lite närmare den där förbenade tavlan med sina domedagsnivåer. Men inte då, som en frustande Fred tog jag mig runt spåret inte bara en, utan två gånger. Jabbadabbadoo!
//Susann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar