Förmiddagens löptur var lika välbehövlig som tung. Försöker öva mig på att inte vara så lat när jag springer och lyfta på fötterna mer. Trodde ju att det var en alldeles lysande energibesparingsåtgärd att inte lyfta för mycket på de ännu icke sponsrade fötterna, men som ni vet så resulterade det i ett rejält snubbel. Så jag försöker som sagt lyfta lite mer och det inte bara på grund av fallrisken, utan också för att komma ur min Fred Flinta- springstil. Jag tänker så här att om jag tar högre och längre steg så blir det färre slowmotion-jabbadabbadoo-steg vilket borde göra att jag joggar fortare. Men efter nästan ännu en veckas uppehåll i springningen, så var jag långt ifrån mina drömmars bild med studsiga steg och fladdrande hästsvans. De första 800 metrarna såg jag mer ut som John Cleese på speed när han gör sin "sillywalk". Sen var jag helt slut och gick genast tillbaka till den gamla beprövade Fred Flinta-stilen. Blev i alla fall två tappra varv som verkligen rensade hjärnan och gjorde mig ett år yngre. Men den plötsliga föryngringen berodde inte så mycket på själva springandet utan jag kom plötsligt på att jag inte fyller 36 år förens nästa år.
JAG ÄR BARA 35!
//Susann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar