Det skulle bli en kort cykeltur idag på ca två mil (och den blev faktiskt inte längre). Vi cyklade längs stranden och vinden lekte med mitt hår. Solen, som var på väg ned, glittrade vackert i vattnet...
Och sen var det slut med den rofyllda cykelturen! Jag som var så nöjd över att få bika lite utan att behöva dräneras på vätska likt Hallansåsen. Istället fick jag ju se mig om efter försäljningsställen av Rhoca Gil, för nu var det ingen lätt strandcykling längre. Vi besteg Mount Everest! Nej okej då, inte Mount Everest men det var i alla fall lika högt som Kebnekaise, jag lovar! Jag vet inte vad Pt:n har för facination av backar, men backar (läs berg) gillar han verkligen. Och ni som förser honom med tips om vart alla backar inom 5 mils radie finns- Sluta genast upp med det!!! Jag kommer att leta upp er!!!
Det kanske hade gått lättare att träna om jag hade riktiga skor (sponsorfiske). Man har ju hört talas om bloggare som blir sponsrade med allehanda grejer eller ombedd att testa olika varor. Om Nike läser detta så skulle jag kunna testa ett par rosa springskor i storlek 40. Eller, de behöver ju inte vara rosa...de kan vara i vilken färg som helst. Det behöver inte vara springskor heller, det kan vara vilken sorts skor som helst. Och de behöver inte vara från Nike heller, finns Galne Gunnar kvar? Jag kan testa ett par flip flops därifrån. Så länge det inte är foppatofflor, där går min gräns. Man måste ha en gräns, annars kan man verka vara en desperat "vill ha sponsring-galning"... och det är jag absolut inte...
//Susann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar