Det var inte med pigga steg som denna joggis tog sig upp ur sängen imorse. Vaderna kändes som tegelstenar och lårmusklerna var lika spända som gummisnoddarna i en tandställning. Pt:n bestämde att jag skulle få vila mina springmuskler idag, vi skulle ta en cykeltur istället. Mysigt tänkte jag, att få bika runt lite. Men ack som jag bedrog mig. Pt:n är ju en Pt av en anledning och den nätta cykelturen var på 2.7 mil!
Det var visserligen en väldigt fin cykeltur men jag förstår inte hur man kan ha motvind precis hela tiden när man cyklar RUNT en sjö? Borde inte det vara rent fysikaliskt omöjligt? Om inte annat så borde det förbjudas! Men jag tog mig runt och nu har jag inte bara ont i vader och lårmusklerna, jag har sjukt ont i rumpan också! Så om ni ser någon stelbent varelse imorgon som stapplar onormalt bredbent så är det inte Zeb Macahan, det är bara jag.
Imorgon har Pt:n lovat att det är en vilodag!
//Susann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar