Sårat ego och skadat ben

Var verkligen inte i form idag. Trött som tusan och ingen ork över huvudtaget. Pt:n var besviken på bristen av energi och ville se lite mer kraft och rörelse från mig än att bara zappa mellan kanalerna. Med tunga steg begav jag mig till spåret. Tänkte till och med att är detta värt det? Stod vid den välkända tavlan med sina dödsdomar och började sedan springa. Efter 50 meter snubblade jag på en sten och skrapade upp såväl arm som ben. Aj och dubbel aj!

Pt:n borstade av mig och sa "vi går hem nu". Va? Hade han gett upp på mig redan? Hade jag redan lyckats förbruka hans engagemang? Mitt ego fick sig verkligen en törn. "Det gör vi inte" sa jag och hostade fram min inre Kjelle och började springa. Jösses så tungt! När vi sprungit halvägs säger Pt:n "du kommer aldrig klara din gamla tid, det går alldeles för långsamt".

Vet inte vartifrån jag hittade kraften, men jag ökade takten. Jag sprang fortare än jag gjort förut. Hörde inte en fågeldjävel för pulsen dunkade så hårt i mina öron. Tillslut skylten, jag såg den förbannade skylten! Jag slog min gamla tid med 10 (!!!) sekunder!!! "Bra jobbat" säger Pt:n och ger mig en klapp på axeln. Då börjar jag grina.

Omvänd psykologi verkar vara Pt:ns grej och tydligen fungerar det. Efter att jag lyckats prestera mer än vad jag trodde var möjligt är jag redan taggad inför morgondagens runda.Han är bra den där Pt:n, ruskigt bra!